...

varför ska hela livet vara en enda stor berg- och dalbana... Jag hinner ju inte med!!! Hela veckan har varit upp o ner, från den ena sidan till den andra, ljust till mörkt o tillbaka till ljust igen...

Jag har fått ett extrajobb, det känns jättebra! Jag har fått två bonusdagar med Thea och det har varit alldeles jätteskönt!!! Att få egentid med henne behövde nog både hon o jag.

Allt är packat o klart för flytt på lördag och det är såååå tråkigt o sitta här bland lådorna. Jag vill inte vara här, jag vill inte vara här ensam. Jag saknar mina barn så oerhört mycket, vill bara få krypa upp i soffan med dom o bara mysa!

Detta oerhörda misslyckande som orsakar så mycket smärta, det är för jävligt!!! Jag vill inte känna så här!!! Det förbannade trycket över bröstet ger sig inte, jag får inte luft... fy fan vad jag hatar detta!!! Det gör så ont... jag vill inte gå o lägga mig, jag kan ju ändå inte sova... Jag vill inte gå till jobbet img, jag får ju inget gjort där... Och dom jagar mig, måste få saker gjorda... Jag jagar mig... jag måste ju ta tag i mitt liv, mitt patetiska, ynkliga och ångestfyllda liv...