är inne i en period där jag tycker det mesta är trist... Jag känner mig inte bekväm någonstans. På jobbet så är det så in i h-vetes tradigt... det tuggas en massa bakom ryggen på mig o folk är så korkade att dom inte tror jag får reda på det... folk som jag litat på att vara mina vänner... Men det är bara o inse, ingen går o lita på. Hemma är jag trött, grinig o ur gängorna även om det känns bättre av att ha barnen hos mig! Jag lever när jag har dom!!
Och visst, jag lever ju annars också men känner mig tom, ångestfylld, rastlös och helt matt!!! Det förbannade trycket över bröstet... det äter upp mig! Och det jobbiga är att jag inte vet vad det är som gör att jag mår så här... Hade jag bara vetat varför så hade jag ju kunnat göra ngt åt det!! Jag är så frustrerad och ledsen. Så hopplöst trött på o vara ledsen... jag vill känna mig lycklig, glad, sprudlande o energifull! Jag vill bli av med det som ligger o tynger ner mig... vad det nu än är... Och ja, jag försöker bita ihop och ta mig igenom detta - att rycka upp mig och ta tag i mitt liv... Men jag har inte orken att jobba i motvind... Jag försöker vara rädd om mig, vill ju inte hamna i en situation där jag varit tidigare... Jag vill bara må bra...
