...

varför ska hela livet vara en enda stor berg- och dalbana... Jag hinner ju inte med!!! Hela veckan har varit upp o ner, från den ena sidan till den andra, ljust till mörkt o tillbaka till ljust igen...

Jag har fått ett extrajobb, det känns jättebra! Jag har fått två bonusdagar med Thea och det har varit alldeles jätteskönt!!! Att få egentid med henne behövde nog både hon o jag.

Allt är packat o klart för flytt på lördag och det är såååå tråkigt o sitta här bland lådorna. Jag vill inte vara här, jag vill inte vara här ensam. Jag saknar mina barn så oerhört mycket, vill bara få krypa upp i soffan med dom o bara mysa!

Detta oerhörda misslyckande som orsakar så mycket smärta, det är för jävligt!!! Jag vill inte känna så här!!! Det förbannade trycket över bröstet ger sig inte, jag får inte luft... fy fan vad jag hatar detta!!! Det gör så ont... jag vill inte gå o lägga mig, jag kan ju ändå inte sova... Jag vill inte gå till jobbet img, jag får ju inget gjort där... Och dom jagar mig, måste få saker gjorda... Jag jagar mig... jag måste ju ta tag i mitt liv, mitt patetiska, ynkliga och ångestfyllda liv...

Kontrollfreak...

det är jag det!!! När jag ringde till barnen för o säga natti berättade Jocke att Thea har feber o ont i halsen... och direkt så kände jag att hon borde vara hos mig!!! Är hon sjuk så är det hos mamma hon ska vara... Galet! Jag är fullt medveten om att Jocke är jätteduktig på att ta hand om våra barn och att dom har det precis lika bra hos honom som hos mig... men jag vill ha henne här, ta hand om henne, mysa, pyssla om henne! Jag o Jenny tog en kvällspromenad för att lämna Ipren till Jocke om Thea blir sämre i natt, jag var inne o pussade på barnen. Dom är så söta!!!

Helgen har varit bra, i fredags hade jag Erotikparty här - det var riktigt kul! Thed kom hit på kvällstimmarna och han trimmade mitt redan korta hår till 3mm... NICE! Trivs som bara den!!!

I lördags sov jag halva dagen, jag var rätt bakis... Gick upp ur sängen vid 13-tiden efter ett sms från Thed o Frida som ville bjuda på kaffe. Det var skönt o sitta hemma hos Thed o bara vara... vi lyssnade på "Så ska det låta" på You-Tube. Lördagen fortsatte i mysets tecken, jag packade lite, tog en pizza med Linda o Linda.

Nu är det söndag och jag har minsann fått en hel del gjort. Jag har jobbat, packat, tvättat... men nu är ångesten tillbaka som en kär vän... Måtte jag kunna sova i natt - jag vill inte ligga o vända o vrida på mig, inte i natt igen... Jag vill sova o vakna img utan ångest, utvilad o redo för en ny vecka. Sista veckan i denna lägenheten... Sov gott!

Fy FAN!!!!!!

Fy FAN för denna kvällen!!!! Jag hatar det! Visst har det varit mys med tjejerna o det har varit jättehärligt! Men jag har packat till tjejerna för img är det Jocke som hämtar barnen efter skolan img... sen har jag 8 nätter där jag ska vara ensam... FY FAN! Jag har ju att göra, ska packa alla mina saker men jag är ensam. Jag ska komma hem från jobbet till en tom lägenhet där jag o min familj levt tillsammans under lite drygt 1½ år... Jag ska äta själv, sova själv... De senaste 3 veckorna har jag varit själv med barnen. Och det har känts konstigt - halvt på ngt vis. Att gå här i hemmet där vi levt tillsammans... usch!!!

Och bara tanken på att jag ska vara själv här nu - ångesten är enorm! Jag önskar jag kunde stanna klockan - här o nu, så jag inte behöver gå o lägga mig. Slippa ligga sömnlös, slippa gå upp o väcka barnen för att köra dom till skolan. Jag vill inte inte!!! Jag orkar inte!!!! Det gör så sjukt, galet jävla ont - det var ju inte så här det skulle bli! Inte på ngt vis!!! Mitt liv skulle se helt annorlunda ut...

Jag vet det blir bra, på ngt jäkla vis ska det bli bra men det känns så jäkla långt dit! Och hur tusan gör man för att komma framåt o stanna där istället för att ta ett steg fram o två tillbaka... Jag har ju för fan gått igenom detta innan! Jag vet ju att det är rätt väg att gå - att det blir bäst så här! JAG VET DET!!! Men fy FAN för smärtan, ångesten, misslyckandet och känslan av att inte vara någon... Jag vet inte vem jag är, vad jag kan, vad jag står för, vad jag känner o VARFÖR känner jag som jag gör... Livet suger, suger så in i HELVETE!!!

Tisdag

är det idag... idag har det varit segt - från det jag gick upp o till nu... Får bli en tidig kväll... känner mig tom, matt, tråkig, ledsen... ja deprimerad! Jag kan inte ens skriva om hur jag känner o tänker... får bli en annan dag...

Lurad...

blev jag... Ångesten är tillbaka som en trogen vän...! :-( Suck!!! Om jag bara kunde sätta fingret på orsaken till ångesten!!! Då hade jag ju haft en chans att göra något åt den...! Jäkla skit!!!

Helgen!

Det har varit en helt okej helg! Igår åkte Thea på träningsläger med GF Örnen, halv åtta skulle dom samlas för att åka i gemensam trupp till Lingvallen i Skälderviken. Gissa om hon var uppspelt!? =) Det var inte alls lika jobbigt o lämna henne denna gången - nu vet jag ju att hon klarade 8 dagars kollo i somras!

Sen åkte vi hem, jag o Elin. Jag gick o la mig en stund för att försöka vila ikapp dom timmar som jag missat på natten med 2 barn o jag i en 120cm säng... När klockan blev 11 så bar det iväg till Vedema med Jenny E och Linda M o alla barnen. Matsäck och filtar packat för en dag med slappande i naturen! Ja, jag är inte jätteförtjust i naturen så de fick övertala mig lite o jag fick såklart tänka lite på Elin som uppskattade trippen jättemycket! Och visst var det härligt! Barnen rusade runt i skogen och vi mammor parkerade oss på vars en filt o bara latade oss i solen, som faktiskt värmde rätt bra! Vi satt bara o pratade skräp mest hela tiden! Gött!! Tanken slog mig när jag satt där att jag inte känt det där välbekanta trycket över bröstet på några timmar... knappt jag vågade tänka tanken...!

När alla var nöjda med dagen så packade vi in oss i bilarna för hemfärd. Hem o duscha o vila för sen var vi alla bjudna på middag hos Jenny! Ååååh så gott det var, maten var supergod och att få sätta sig till dukat bord gjorde ju inte saken sämre! Vi satt o filosoferade om livet några timmar. Men efter en heldag ute i friska luften så var vi alla rätt möra! Vi gick hem vid halv nio/nio o då kröp jag o Elin ner i sängen. Hon var lite ledsen och saknade Jocke - vi försökte ringa honom för att hon skulle lugna sig lite men där var inget svar. Vi lämnade ett meddelande att han kunde höra av sig som idag (söndag). Och det gjorde han, 00.20 inatt ringde han...! Hmmmm verkligen ingen koll på klockan - han bad så hemskt mycket om ursäkt för att han väckt mig och jag informerade att Elin sov så han kunde inte prata med henne nu iaf...

Idag är det söndag och ikväll kommer Thea hem! Jag och Elin ska inte göra så mycket idag, handla och tvätta blir det väl. Och än så länge är trycket över bröstet bara svagt, det kanske håller på att vända nu för mig?! Man kan ju hoppas!!!!

Livet är konstigt...

o alla känslor därtill... Jag har barnen, lägenheten är ordnad - flyttar ju om 2 veckor!! =D Solen har lyst på mig hela dagen!! Men ändå sitter det förbannade trycket över bröstet på mig!!! Det gör så ont!!! Kan inte andas, eller jag kan men det är tungt o det gör ont!! Så ont!!! Jag vill inte känna det så! Jag vill inte!!! Jag hatar denna känslan!!!

Har varit taggig mot barnen o det gillar jag inte. Dom förtjänar bättre! Jag ska göra vad jag kan för o hålla den där ångesten borta. Ska inte ge mig, bara att kämpa på! Måste klara det, inte ge efter... För barnens skull i alla fall! Älskar dom så!!!

Ooooj

vad jag stinker!!! Och som det bränns!!! Här luktar det Tigerbalsam i precis hela rummet!!! Undrar om Thea stannar hos mig när hon kommer in i natt... =) Men men, hoppas det hjälper mot det onda iaf! I väntan på massage på måndag!

Nu blir det sängen... Natti natti o sweet dreams!!

Aggressioner

har man ju en del av. Ångest också... Det är konstigt, jag har barnen och jag tycker jag mår bra. Allt flyter på, inga större bråk - inte ens på mornarna som det så ofta varit innan! Det känns riktigt skönt! Thea kom en morgon o sa "Mamma, det är så lugnt o skönt nu - inte så mycket stress o bråk!" Och så glad jag blir, mitt hjärta bara bubblade!

Men likväl så får jag flera gånger om dagen ångestattacker som gör att tårarna bara svämmar över i ögonen, bröstkorgen känns som den håller på att sprängas o jag får inte luft! Men jag tycker jag klarar det rätt så bra ändå - det går framåt! Och jag vet jag har lite drygt en vecka till med barnen, så jag hinner fylla på mina depåer!!!

Jag älskar mina barn så oändligt och det är så skönt att se att dom mår, efter omständigheterna, bra! De är glada, harmoniska och kärleksfulla! Och det värmer mitt hjärta alldeles oerhört! Thea och Elin, jag älskar er och gör allt jag kan för att ni ska få det så bra som möjligt!

upp o ner...

o hit o dit... blir så trött... Fan, fan, fan o faaaan!!! Orkar inte lyssna, stötta o älta. Vill finnas, ge stöd o lyssna... men jag orkar inte!!! ORKAR FAN INTE! Blir så trött - jag vill må bra, vara stabil, vara stark o vara den man kan lita på i alla lägen... men jag orkar inte, orkar verkligen inte...!

Jag SKA fokusera på att vara den mamma jag vill vara åt mina underbara o helt fantastiska döttrar!!! Jag SKA ge dom den kärlek dom så väl har förtjänat och behöver! Jag SKA tillåta mig att vara glad och njuta av att må okej - det förtjänar jag! Eller...?

Happy happy...

är jag nu!!! Så jäkla gött! Idag ringde dom från Hässleholmsbyggen och meddelade att bytet mellan min 4:a o Johans 3:a är godkänt! Och inte nog med det så är det dags för i stort sett helrenovering! Så jäkla gött!!! Så img kl 11 skrivs kontrakten och flytt sker siste helgen i oktober! Så efter mitt party den 22 oktober är det dags att börja packa!

Känns så skönt!!! Det gör ju lite i kassan o det är ju aldrig fel! Så jag är bara Happy Happy!!!!

Lugn...

och harmoni har trätt in i mitt hem idag! Mina tjejer är hemma igen!!! Och det känns så skönt - vi har ätit middag, gjort läxor o sen lyxade vi till med o göra negerbollar! Lovely!!!

Hoppas jag kan sova i natt, det behövs! Jag är jättetrött, matt i kroppen o huvudet känns helt fyllt av bomull.

Img ska vi äta lite middag o sen ta oss till Jockes jobb en sväng så han får kela om dom lite - det blir en lång vecka annars för både han o barnen.

Nu ska jag slappa framför tv:n o njuta av att jag känner mig lugn o tillfreds!! <3

Perspektiv

har jag fått på livet idag... Även om jag misslyckats med mitt mål i livet - att leva ett Svensson-liv med man, barn, villa o volvo så har jag mina barn kvar. Jag har sårat dom genom att låta dem genomlida denna seperation en gång till - att de ska få ha två hem, få flytta rundor varje vecka. Men jag finns här för dom, deras pappa finns där för dom! Vi kan ge dom kärlek, omtanke, uppmärksamhet och en trygghet!!

Jag mår inte bra, jag har sån ångest över att jag inte klarat det jag föresatte mig men jag vet att jag inte var ensam i detta, vi var två som inte klarade det. Jag tar inte på mig hela skulden - ibland bara går det inte som man tänkt sig. Man får ta det därifrån och försöka göra sitt bästa för att framtiden ska bli så bra det går! Jag kommer att må dåligt till och från, det vet jag. Jag kommer att må bra också - det går upp o ner hela tiden. Jag har bestämt mig för att tillåta mig att sörja vårt äktenskap. Vi fick många fina år men kärleken räckte inte till att göra vårt liv bättre än bra. Jocke är min bästa vän och jag har en stor respekt för honom som person och pappa till våra underbara tjejer! Att vår relation ska vara så bra som det bara går, för våra barns skull men även för vår skull, är ett av mina mål nu.

Jag ska bli lycklig, må bra och vara en så bra mamma som jag bara kan vara! Ge mitt allt för att bli den Jenny jag vill vara! Stark, positiv, engagerad och lycklig!!!

Snart är det dags att gå o lägga sig, undrar om jag kan sova inatt eller om jag ska ta det säkra före det osäkra och ta min medicin... får nog bli så - jag vill INTE se ut som jag gjort i helgen när jag går till jobbet img. För efter jobbet så ska jag hämta Thea och Elin på fritids!!! Ska få hem mina älskade underbara hjärtegull!!! Me like a LOT!!!!

...

hittar inte mitt lugn, mitt förnuft och min tro på mig själv... Jag funderar, vänder o vrider - jag orkar inte tänka... jag vill inte tänka... vill inte vara ledsen. Behöver vara stark - behöver känna lugn o trygghet! Ångesten sitter som ett skruvstäd över bröstkorgen på mig... jag vill sova, sova gott och vakna till en ny dag med en känsla av lugn... Är det för mycket begärt? Ställer jag för höga krav på mig själv...?

Tungt...

är det! Idag är en fortsättning på gårdagen/natten... Jag har inte sovit många minuter i natt, jag är helt slut. Har stora påsar under ögonen som är helt uppsvullna... Som Linda sa när hon öppnade dörren för mig imorse - SOM du ser ut!!!! Ja, det gör jag... Tårarna vill inte sluta rinna ner för mina kinder. Visst jag har inte gråtit heeeela tiden idag, har ju varit på Ikea en sväng med mina underbara vänner! Lite kul - det var Jenny x 2 o Linda x 2... O när vi kom dit sprang jag o Jenny på våra ex-män med barnen... Skum känsla!!!

Men efter en natt med väldigt lite sömn o en massa gråt så känns huvudet o kroppen helt uttorkad. Huvudet värker och jag känner mig helt svimfärdig när jag är uppe på benen. Så när vi väl kom till Ikea så fick jag gå ut o sätta mig i bilen o vila för att sen orka gå igenom knappt halva varuhuset. Men jag fick hem mina lampskärmar, en gratängform o två koppar som jag ska ha på jobbet. Tack Linda, Linda o Jenny för att ni orkade dra runt på mig!

Jag fick uppleva en härlig känsla på Ikea också - som jag verkligen behövde!!! Att se barnen bli så glada att se mig, att se när dom springer som tokar för att kasta sig i famnen på mig! Det behövde jag! Att få känna att jag räcker till, att dom saknar mig!! En helt underbar känsla!!! Och så klart grät jag...

Den här Ikea-turen förde med sig fler konstiga möten...där sitter jag i Lindas bil, helt slut o mår skit, då knackar det på rutan. Utanför står Anna som jag inte träffat eller pratat med sen jag o Jocke delade på oss förra gången. Och än mer förvånad blev jag när hon berättade att hon också ligger i skilsmässa! Galet! Men kul o se henne!

Nu har jag faktiskt ätit lite, behövde det men har inte funkat innan idag. Nu ska jag lägga mig på soffan o samla kraft för att orka bädda rent min säng så jag kan gå o lägga mig och förhoppningsvis sova! Jag vill inte gråta mig igenom en natt till, jag orkar inte...

Älskar er mina söta, underbara o fina tjejer!!!

Jag vet att det blir bra!!!

Men livet suger duktigt nu!!! Jag mår skit! Jag känner ett oerhört misslyckande över att inte klara att vara den mamma jag vill vara, att rädda det äktenskap jag så gärna ville skulle funka!!! Jag vill inte mina barn ska växa upp som jag fått göra, hatta hit o dit. Jag ville att mitt äktenskap med Jocke skulle vara för evigt! Att vi skulle övervinna allt - trots alla motgångar! Att vi var starkare än alla trodde!

Men ni fick rätt, det funkade inte o nu står jag här med barnens hjärta i mina händer! Jag vet att jag inte kan ändra på ngt o jag vill inte ändra på något! Jag vet att jag valt rätt väg men det är svårt - svårt att acceptera misslyckandet! Att leva med att mitt val orsakar mina döttrar så mycket smärta!!!

Att vara här i lägenheten utan min familj är alldeles tomt!!! Det är så stort, tomt o alldeles tyst!!! Men jag vet att det är rätt beslut... jag vet att det är så!

Men jag mår sjukt dåligt o jag vet inte hur jag ska vända det för tillfället... Förtjänar väl inte bättre än så här... just nu...

Jag vet att jag låter ynklig o patetiskt men det är så här jag mår för tillfället!!! Jag har försatt mig i en sits som jag bara måste ta mig igenom... Livet är INTE kul för tillfället....

Jag har haft en trevlig kväll med tjejerna - käkat o druckit gott men jag behöver mer... Barnen är hos Jocke o jag vet dom har det superbra där! Han är en underbar pappa!!! Jag bara känner mig så fruktansvärt misslyckad!!! Fan!!!

...

idag suger det!!! FY f-n...!

Hur maktlös & otillräcklig man som förälder känner sig ibland... Thea saknar Jocke alldeles oerhört mycket och jag vet hon behöver massor med kärlek, uppmärksamhet och mys. Jag försöker verkligen o ge henne allt det hon behöver men det räcker inte till, jag räcker inte till... Jag kan aldrig fylla det tomrum efter Jocke som hon känner när hon är hos mig och jag vill inte fylla det. Saknad är bra! Men hon får inte må dåligt av saknaden! Jag vill inte vara orsaken till att hon mår dåligt...

Såklart löser sig allt, det blir säkert annorlunda när hon varit hos Jocke över helgen, när vi kommit in i våra rutiner... men måtte det verkligen bli bra! Jag hatar o se henne må dåligt... Men imorgon ska Jocke hämta barnen efter skolan och det står fredagsmys på deras schema! Hoppas det kan göra henne hel, glad o spontan som min Thea ska vara! Jag älskar mina tjejer så!!!

Vilka vändningar

...livet kan erbjuda! Håller tummarna nu för att ett eventuellt lägenhetsbyte ska gå att ordna! Då helt plötsligt känns det som att livet ler åt mig igen... =)

I övrigt har dagen varit sådär, har mått illa som f-n... Har inte ens kunnat dricka kaffe förrän nu ikväll o då är det illa! Men det känns bättre nu så jag ska inte klaga!

Tror minsann jag ska hämta in Theas lilla tv o ställa den vid sängen o kolla på Grey´s anatomy o sen bara somna.... Japp så får det bli! Natti!!!

P.s... glöm nu inte o hålla tummarna för mig! D.s

...

tom o innehållslös...

Long time....

no see... Det är mååånga månader sen jag skrev ngt här. Men nu har det hänt mycket o jag känner att jag nog kan behöva skriva av mig lite...

Skilsmässan är ett faktum, papprena inskickade till Tingsrätten, Jocke har flyttat ut o jag sitter här med barnen för tillfället. Barnen ska såklart vara hos Jocke med, men han jobbar skift nu så det blir lite extra tid med dom nu o tre veckor framåt.

Hur känns det då...? Det känns bra, ledsamt, ensamt, skönt och tragiskt! Det var ju inte så här det skulle bli, men vi har försökt! Vi gick in i att försöka lappa vårt äktenskap efter separationen, vi kämpade och provade det mesta för att hitta tillbaka till varandra. Vi kom en bra bit på vägen men det blev aldrig bättre än bra! Ska livet vara medelmåtta, lagom o bra?! Eller finns det en möjlighet att ha det bäst?! Jag vet inte men jag känner att jag vill ha ut mer av livet, jag tycker jättemycket om Jocke, han är min bästa vän o jag vill inte förlora honom i den rollen. Men man kan inte leva med en vän... jag kan inte det!

Så nu har han flyttat till en lägenhet uppe i stan, jag bor kvar på Södergården och jag ska göra ett försök att klara denna bostaden på egen hand. Det lär bli tufft och jag får dra in på det mesta men jag vill inte att barnen ska behöva dras upp från den trygghet vi skapat här, de har varit med om tillräckligt. Och att en av oss bor kvar där de är vana att vara är nog en bra lösning. Så ni som läser, här lär inte hända några kul saker framöver - det blir till att snåla! =)

Det känns tomt o sitta här ensam och titta på tv, trist o lägga sig - kan ju ändå inte sova... men det är bara att ta en dag i taget. När lugnet har infunnit sig, när vi hittat in i våra nya roller, rutinerna har kommit tillbaka... då blir det säkert alldeles utmärkt!

Jag ska lägga mig, försöka sova för att orka vara den mamma jag vill vara, den mamma mina älskade barn förtjänar!!! De är det finaste jag har och jag ska vårda dom som de värdefullaste diamanter dom är! Jag älskar er, Thea & Elin! Jag är ledsen att ni får genomlida detta igen, det är sista gången - det finns inte någon väg tillbaka denna gången! Ni förtjänar två underbara föräldrar - för ni, mina töser, är underbara!!!