Skilsmässan är ett faktum, papprena inskickade till Tingsrätten, Jocke har flyttat ut o jag sitter här med barnen för tillfället. Barnen ska såklart vara hos Jocke med, men han jobbar skift nu så det blir lite extra tid med dom nu o tre veckor framåt.
Hur känns det då...? Det känns bra, ledsamt, ensamt, skönt och tragiskt! Det var ju inte så här det skulle bli, men vi har försökt! Vi gick in i att försöka lappa vårt äktenskap efter separationen, vi kämpade och provade det mesta för att hitta tillbaka till varandra. Vi kom en bra bit på vägen men det blev aldrig bättre än bra! Ska livet vara medelmåtta, lagom o bra?! Eller finns det en möjlighet att ha det bäst?! Jag vet inte men jag känner att jag vill ha ut mer av livet, jag tycker jättemycket om Jocke, han är min bästa vän o jag vill inte förlora honom i den rollen. Men man kan inte leva med en vän... jag kan inte det!
Så nu har han flyttat till en lägenhet uppe i stan, jag bor kvar på Södergården och jag ska göra ett försök att klara denna bostaden på egen hand. Det lär bli tufft och jag får dra in på det mesta men jag vill inte att barnen ska behöva dras upp från den trygghet vi skapat här, de har varit med om tillräckligt. Och att en av oss bor kvar där de är vana att vara är nog en bra lösning. Så ni som läser, här lär inte hända några kul saker framöver - det blir till att snåla! =)
Det känns tomt o sitta här ensam och titta på tv, trist o lägga sig - kan ju ändå inte sova... men det är bara att ta en dag i taget. När lugnet har infunnit sig, när vi hittat in i våra nya roller, rutinerna har kommit tillbaka... då blir det säkert alldeles utmärkt!
Jag ska lägga mig, försöka sova för att orka vara den mamma jag vill vara, den mamma mina älskade barn förtjänar!!! De är det finaste jag har och jag ska vårda dom som de värdefullaste diamanter dom är! Jag älskar er, Thea & Elin! Jag är ledsen att ni får genomlida detta igen, det är sista gången - det finns inte någon väg tillbaka denna gången! Ni förtjänar två underbara föräldrar - för ni, mina töser, är underbara!!!
Jag vet hur det är så kän dig inte ensam. Min käre kusin.Ta välhand om dig och dinna tösser.
SvaraRaderaKram på dig. Du kommer nog på vem jag e.