...

hittar inte mitt lugn, mitt förnuft och min tro på mig själv... Jag funderar, vänder o vrider - jag orkar inte tänka... jag vill inte tänka... vill inte vara ledsen. Behöver vara stark - behöver känna lugn o trygghet! Ångesten sitter som ett skruvstäd över bröstkorgen på mig... jag vill sova, sova gott och vakna till en ny dag med en känsla av lugn... Är det för mycket begärt? Ställer jag för höga krav på mig själv...?