det beskriver nog mig o min känsla rätt bra just nu. Jag är tom, matt, orkeslös o trött... Men visst, igår var det värre, jag grät större delen av dagen - bara någon tittade på mig. Idag har jag bara gråtit vid ett par tillfällen, när alla tankar, känslor och rädslan över att jag är så ynklig o svag kommer över mig.
Och jag VET att jag tar mig igenom detta - att det finns ett ljus i tunneln! Och jag vet att jag är starkare än för lite drygt tre år sen, när jag blev sjuk... jag vet att jag inte kommer att hamna där jag var, jag är för medveten om mitt mående. Men ändå finns rädslan där, att jag kanske inte är så stark som jag tror, att jag kan läsa och tolka min kropp som jag tror...
Men en dag i taget, andas djupa andetag och ta en sak i taget så ska det nog gå bra för mig med... Kanske...
Idag har jag haft bästaste Linda o Jenny här, fått bubbla av mig lite. Det är konstigt hur vissa människor ser rätt igenom en, ser bakom masken man har... Lägger sitt eget åt sidan o stöttar en när man har det svårt. Det är en äkta vän det! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar